Förorten hälsar på

Kategori: Gatufester, Reclaim the City, Reclaim the Streets

Den 18 augusti skulle en annorlunda klassresa äga rum. En förortskarneval planerades till Stockholms överklassförort nummer ett: Djursholm.

Nätverket 18/8 växte fram under tiden som dess mål; att genomföra en karneval mot rasism, segregering och orättvisor, redan påbörjats. Slutdestinationen skulle vara de rikas Djursholm den 18 augusti och tanken var att karnevalen skulle formas av olika personer eller grupper som under vägens gång inspirerats att bidra med sina inlägg i debatten.
När vi den första januari öppnade upp karnevalen i Skogås centrum var vi inte många. Platsen valde vi med anledning av det nazistiska mordet på Salih Uzel, som skett under nyårsnatten i Skogås året innan. För att minnas honom och alla andra som fallit offer för rasismen, tände vi en motståndsbrasa i den mörka vinterkvällen. Färgglada vimplar med våra förorters namn hängdes upp, trummornas rytmer började höras och de få Skogåsbor som inte låg inne och sov nyårsfirandet av sig, fick flygblad fullspäckade med frågor. Vi undrade varför 20% av Sveriges befolkning kontrollerar 80% av förmögenheten? Varför de som gör de tuffaste jobben får de sämsta lönerna? Varför djursholmsborna i genomsnitt har bättre hälsa och längre livslängd än skogåsborna? Vi undrade om alla människor är lika mycket värda?

Karnevalen rullar vidare

En månad senare hade dessa flygblad spridits över stan och dess förorter och det var många som slöt upp i Bagarmossen. Nya brasor tändes, varm mat serverades, gatumusikanter kom med sina gitarrer och sjöng. När kvällen kom fortsatte dj:arna hålla värmen uppe med musiken och akrobaterna gjorde konster med eldklot mot den svarta himlen.

Kampen och glädjen i vår karneval ledde oss vidare genom de mörka månaderna i Fruängen och i Alby. Lokala poeter och rappgrupper visade att vi har mycket att dela med oss av till varandra från förort till förort. Solen och värmen kom tillbaka och den tidigare ungdomsdominerade karnevalen förvandlades till ett stort barnkalas i Rinkeby. Ungarna målade färgsprakande bilder i asfalten till tonerna av samba och bossanova.

När så den stora finalen den 18/8 närmade sig hade vi genomgått en händelserik sommar. Vi var alla skakade av de våldsamma övergrepp mot demostranter i Göteborg och i Genua. Vi hade än en gång fått en påminnelse om hur farligt det är att uttrycka att det här systemet är ohållbart. Att det görs skillnad på folk och folk. Att vi inte är lika mycket värda. Massor av unga engagerade människor hade fått uppleva hur lätt det är att plötsligt vara en ”terrorist”. Vi kännde vrede över hur borgerlig media utnyttjade sin makt att beskriva ”sanningen.”

Media hetsar på

Inför den 18/8 fortsätter media piska upp stämmningen. Mot bakgrund av händelserna i Göteborg börjar de hetsa och skrämma folk inför ”kravallerna i Djursholm”. Vi hade hela tiden valt andra vägar än media att förmedla oss på men media hade inte heller visat intresse för karnevalen under något av de tidigare stoppen. Men nu när vi skulle till Djursholm blev vi plötsligt intressanta för media. De hade inte frågat om vi bett Rinkebyborna om lov att komma dit. Inte skrivit om rädda Albybor eller skräckslagna butiksägare som av polis uppmanats att stänga igen sina butiker i Fruängen. Sådant som de skrev nu- fast rörande djursholmborna.

TV3 tar i sina nyheter upp ett hotbrev som vi skulle ha skickat till länspolismästare Gunno Gunnmo. Ett brev som vi inte har skrivit. Polisen börjar nu förbereda sig för massingripanden.

Fest, inte fight

I sista stund bestämde vi oss för att inte ta oss till Djursholm. Vår karneval hade hela tiden varit ett glädjetåg, vi ville inte utsätta någon för en tråkig avslutning med våld och massingripande från polisen. Vi ville ha en jävligt rolig politisk fest och det var precis så det blev när över 2000 människor dansade genom stan och till Rålambshovsparken. Jag antar att de som var mest besvikna var de kravallutrustade poliser, de upphetsade jornalister och de skräckslagna djursholmsbor som tillsammans med ett gäng nazister väntade på oss i Djursholm.

Vi andra, som till stor del bestod av invandrare och förortsbor (något som media valde att osynliggöra), visste ju hela tiden att det viktiga inte var att åka till Djursholm och att det defenitivt är roligare att parta-utan de rika!

Arrangörsgruppen

Från Motkrafts nyhetsbrev:

- Jag tror inte det kommer så många, det är ju golf på TV, sade en gammal djursholmsdam som svar på frågan om hon var oroad för förortskarnevalen till Djursholm.

Men oron låg tung på de borgerliga tidningarnas ledarsidor. Där varnades det för vandalism och stenkastning, när den halvårslånga förortsturnén skulle avslutas med ett studiebesök på Djursholm den 18 augusti. Polisen varnade alla butiksägare som valde att stänga ner sina affärer i förtid. Så lyckades de skrämma upp överklassghettot mer än vad någon gatufest någonsin skulle kunna göra.

Gatufesterna i Rinkeby, Alby och Bagarmossen möttes av tystnad från media och inte en polis visade sig på dem. Följden var att festerna blev lugna och helt på våra egna villkor. Men när det gällde att åka ut till de rikas förort, så blev det liv på pressen. Från polishåll deklarerades det att man planerade massgripanden. Förorten var inte välkommen att besöka Djursholm.

I det läget valde arrangörerna för förortskarnevalerna, 18/8-kampanjen, att istället hålla manifestationen inne i stan. Sergels torg fylldes vid 17-tiden med folk, mestadels förortsungdomar som tagit sig in till stan. När en lastbil med ett soundsystem började pumpa igång med hiphop från flaket följde en strid ström på långt över tvåtusen personer med. Det liknande ingen demonstration, utan såg mer ut som en dansande massa som gungade fram en slingrig väg genom hela innerstaden. Allt var lugnt utan några bråk, polisen höll sig på avstånd. Endast några civilpoliser sabbade stämningen genom att försöka gripa graffitimålare som gjorde tags längs vägen eller hindra folkölsnatteri.

Vid Odenplan steg Promoe från Looptroop upp på den rullande scenen och det blev allmän allsång till en Nationalteaternhybrid. Tusen munnar vrålade "Vaktbolagen kommer snart, då blir det en jävla fart. De har betalt för att jaga ungar." Låtar som "Ring snuten (vi skickar dem till akuten)" och "Släpp fångarna fria" passade extra bra i dess tider.

Den ringlande förortskaravanen avslutades i Rålambshovsparken och där tog techno-dj:arna vid och körde till sent på natten. Kvar i Djursholm stod en besviken blandning av ett stort polisuppbåd, journalister och en nazigäng. "Grannsamverkan mot brott" kanske?